Tjejmilen- Dagen efter

Min arma kropp!
Hehe.

Igår skulle jag alltså plåga den runt en 10km lång bana runt gärdet och djurgården.
-Och roligt var det!

Här är vi innan loppet (självklart den lååånga i toa-kön)

Tiden blev 41.35.
Det är jag nöjd med! Första 5km gick på 20.30, men sen blev det jobbigare! Sista kilometrarna var lättare igen, då var det så mycket folk som hejade att man knappt märkte att man sprang uppför den jäkla backen mot mål. Gick om massa Hässelbylöpare- det är alltid roligast att passera klubböpare!
Men visst- jag var helt slut när jag kom imål. Pulsen var 191. Jag som var övertygad om att min maxpuls var 185 haha.

Här e jag, trött men nöjd i målfållan…

Lite senare kom två som inte alls var lika trötta som jag in i mål:

(Bilden e tagen ett tag efter målgång, men de såg faktiskt oförskämt fräscha ut hela tiden!)

25 000 tjejer, kvinnor, tanter, flickor, som svettas tillsammans. Eufori för vissa. Lite väl putte-nuttigt och ”girl-power” hurtigt för mig. Visst är det superkul med ett lopp med så mycket deltagare, massa publik, musik, goodie-bags, ostkaka, gratis kaffe etc. Men varför bara tjejer egentligen?

Gårdagens teori var ju att det var skönt för kvinnorna att slippa de övertaggade herrarna i starten, men som Ingmarie (http://blog.nemonisimors.com/) så riktigt kommenterade igår- stämmer inte detta.

Igår i starten stod jag långt fram. Plötsligt kände jag armbågar mellan revbenen från höger och vänster, och sen hamnade jag minst fyra rader längre bak. När vi började springa joggade de framför mig iväg i maklig takt, och jag fick kryssa fram samtidigt som alla på sidorna om mig rusade förbi…

VARFÖR ska alla trängas o puttas så jäkligt på just tjejmilen? Alla i 1a startgruppen, som uppenbarligen inte sprang så fort när startskottet väl smällde, skulle prompt trycka sig in framför. varför?

Om man vet att man inte kommer att springa jättefort, varför måste man då pressa sig fram? Jag tycker att beteendet är väldigt konstigt.

Men resten av loppet var alla trevligare!
Publiken hejade.
Familjen stod på målrakan, (skönt att de inte stod i sista backen, där gick det tungt)

Och sen fick man själv chans att heja på alla de andra som sprang. Vännerna statade i grupp 2, och alla kom in på superfina tider! (de lyckades jogga hela vägen trots att syrran varit sjuk nyss.)

Sammantaget en supertrevlig dag, med fint löpar- (och hejar-) väder!

Tjejmilen- en dag kvar

Hallå!

För några månader sen, i ett tillstånd av tillfälligt övermod  anmälde vi oss: jag, syrran, mamma och en kompis till mig, till tjejmilen. Och nu är det snart dags!

Vi var och hämtade utt våra nummerlappar på Östermalms IP idag. En strid ström av glada tanter passerade hela tiden på väg dit. Sjukt mkt norrlandstanter, skåningar, turister från hela sverige verkar komma hit bara för att springa tjejmilen! Vilket jippo…

Här e vi iaf, Jossan o jag, på väg in för att hämta ut våra nummerlappar.

Inne i ”hallen” där man hämtar ut lapparna är det full fart. Konsumtions-frenzy på hög nivå. Jag blir liiiite anti alltihopa. Det är ju bara ett lopp. Man måste inte ha keps, t-shirt, dextrosol, ice-pack, multivitamin brustabletter, Ldb lotion, vätskebälte, nya numret av Hälsotidningen etc… Hehe.
Men lite underhållande är det iaf. 

Syrran (till höger)…) köpte iaf ett fint rosa linne att ha imorrn!

En mil, 10K, är ganska långt. Jag har ju nästan bara sprungit 5K lopp på sistone…

Det är ganska intressant det här med vad man tycker är jobbigt. Min kompis sa förra vecka:
– HUr ska jag orka springa en mil? Hon brukar jogga typ 5km i taget och milen känns lång.
Jag själv, som brukar gå ut o kuta 15km lite då och då, säger samma sak:
-Hur ska jag orka 10K?
Jag har ju lixom en liten framtida målsättning: Att klara milen på 40min.
Hur ska jag klara att hålla 4min/km i 10K? Har ju nyss lyckats klara det i 5km…
Äsch, jag får väl ha 40min som en framtida målsättning. Ingen stress med det nu!
Min bästa tid tidigare är 42.06, så det vill jag slå iaf:)
Tjejmilen är minsann ett trevligt lopp! Det var mitt första motionslopp; för typ 4 år sen sprang jag den på 1h 7min, och tyckte att det var så himla roligt:) Det var så jag hamnade i ”Löparträsket” hehe….
Jag tycker iofs att det är lite töntigt:
”Tjejmilen”
Tjejernas mil.
”tjejer KAN
Ja det är klart vi kan! Varför behöver vi ett eget lopp för att visa det? Skulle det inte bli lite irritation bland kvinnor om det istället var ”Kill-milen” som gällde, bara för män, och Vårruset bara var öppet bara för killar?

Wellwell, kanske känner alla tanterna att de inte vill beblanda sig med astaggade testosteronstinna hannar som frustar på mål-linjen. hehe. Det blir lite ”lugnare” lopp när det bara är tjejer.

Uppladdningen ikväll:
Barnvaktning hos grannar. Godis framför TVn när de har somnat. Kanske inte helt optimalt, men det har ju inte skadat förut. Och godiset ersätter inte en rejäl middag. Vi fick ju faktiskt varsitt kilo pasta idag på uthämtningen!
Hoppas på god sömn, och att syrrans förkylning inte hinner smitta mig tills imorrn!

Wish me luck:)

Myggjävlar…

Vad har egentligen hänt i Stockholm?
Bor vi i norrland?-Nej.

Vi har fått en invasion av mutant-aggressiva mördarmyggor. Get away den som kan!

Myggor kan ställa till med mycket problem.
Myggbett som kliar är ju ett obvious probmlem. Jag får ibland 6-7cm stora röda bulor dessutom (allergi). Inte så snyggt.

Meeen: Att myggor även orsakar diverse idrottsskador (ex löparknä) är kanske helt nytt.
Anledningen är: Man slutar stretcha!

När man kört klart sitt löparpass, och stannar upp (ca 2 sekunder) är de genast där, och visst är de sjukt aggressiva? den självklara reaktionen blir: Jogga ner, och åk hem.

Ojdå, vart försvann stretchingen?

Jag fick problem i knät nån dag efter att myggplågan hade börjat. Haha. Kan det vara så enkelt att men helt enkelt slutat stretcha? Jag tror att jag e överkänslig iofs, många klarar sig nog mycket bättre utan stretch än vad jag gör.

Igår var jag i alla fall uppe på Källbrinks IP och tränade med Huddinges löpargrupp. En samling hurtiga löpare av alla åldrar och snabbheter:) det är riktigt roligt, som en stor klan!

Vi skulle köra ”löplabbet-intervaller” (hette det så?) i skogsspåret. 800m terräng, +3x100m. Alla körde i olika tempo och olika många ggr. Det var superkul att köra med gruppen igen!

Intervallerna var bättre än vilan, hehe, för så fort man stannade blev man uppäten! Hurva (jag ryser när jag tänker på det.)

Jag måste nog säga att jag har lite Myggfobi/mani.

Detta är såklart inte min hand. (över min döda kropp, bokstavligen)

Jag mår nästan fysiskt dåligt när jag ser sånt här!

Tror att ”fobin” (eller den totala rysning-känslan) mot myggor kommer från en barndoms sommar uppe i Norrland. Man kunde knappt se solen för alla myggsvärmar. Det var som gråa moln… Jag blev totalt sönderbiten!

Men iofs. Myggor är en bra motivation att springa fort! (spring ifrån dom bara)
Och så länge man håller sig borta från all sorts vegetation (skog, buske, gräs) kanske man klarar sig!

Vilket jag såklart INTE kommer att göra. Ut i skogen bara, och spring fort!

Projekt Löparknä

Weell, de tre månaderna är ÖVER, och skolan har börjat!
Dags för Termin 7 på Läkarprogrammet (hur lyckades jag kommat ill T7!?)

Upprop på KI kändes nostalgiskt. Det var längesen man var där!
I höst är det examensarbete som gäller- 30p projekt på heltid. Helt egen tid. Helt eget ansvar. Helt utelämnad. L

Konstigt med ett ex-jobb i mitten av utbildningen?
– JA! 

Jag är ändå glad för ett litet avbrott i ”korvstoppningen” (dvs uppehåll i det normala studiesättet…) Det ska bli roligt att göra något annorlunda i höst. Visst känns det lite osäkert, men det kommer nog gå bra!

Ämnet för mig (eller oss, vi är två studenter) är: Knäsmärtor hos löpare. Passar ganska bra:) (Med tanke på egen erfarenhet)
Vi ska göra en studie, med löpare från olika klubbar, och det ska bli riktigt roligt! (mer info om detta kommer)

Ett löparknä:P

Gissar att livet kommer att kretsa runt ex-jobbet i höst, så småningom när man väl kommer igång. Just nu är det stiltje i processen, vi väntar på svar från Etiska Program Nämnden (EPN) som ska behandla vår etikansökan den 8/9. Jag som lätt blir stressad har inte riktigt ro att bara gå och vänta. Speciellt eftersom man inser att vi har ganska MYCKET att hinna med under hösten. Det kommer att bli knappt med tid!

På tal om ”skolstart” Två kompisar till mig (varav en är min kära kusin) hade också upprop på läkarprogrammet igår. Men de började Termin 1! Ojoj. Vad spännande för dem. Tänk dig. Om jag är lite spänd för en termin med Exjobb, vad är då dom?

Jag minns själv:
För tre år sen begav jag mig mot uppropet på Karolinska, helt ensam, med en övernattningsväska till kollot, OCH ögoninflammation i BÅDA ögonen. (Inte helt optimalt).
Tre lärorika, stressade, omvälvande år har det varit. (Mest stressat första terminen… Eller who am I trying to kid? första två åren!) Och nu går jag/vi T7!!! 

Återkommer om mer info om projektet. När vi vi lyckas starta…. 

Rödgrön röra eller Blålila blåtira?…

Eller kanske något ännu värre?…

Läste en kolumn idag i DN, och jag kände igen mig så mycket att jag känner att jag måste beskriva min egen upplevelse av samma problem: Nämligen ”valbarometrarna” på internet.

Jag gav mig in i ”val-kampanjen” med gott mod. Kände att jag skulle sätta mig in ordentligt sammanhanget. Gjorde sedan ett ”test” på SvD.se, och ett på svt.se/val.

Jag fick reda på att jag var 40% Sverigedemokrat. KUL! Det var ju nyttigt att  få reda på.
(Sätt detta i relation till 75% Folkpartist, 70% Moderat, 65% Socialdemokrat, 50% Vänster.)

VA? Har jag nästan lika mkt SD sympatier som V? Vad tusan gav upphov till detta?
-Det faktum att jag sa att jag sympatiserade till påståendet att invandring berikar Sverige?

Hm? Jag undrar om SD har sponsrat valbarometer-konstruktörerna för att man ska få konstigt höga resultat för dem? Jag har haft flera vänner som haft liknande upplevelser.

Usch. Jag blir deprimerad över det faktum att det inte finns nån vettig representant på de rödgrönas sida. Jag kan inte känna uppriktigt förtroende för nån- den ena är ju mer skrattretande än den andra. Och miljöpartietts språkrör måste ju avgå efter valet, är det inte så? Inte för att nån av dem är särskilt förtroendeingivande heller…

Fick besök av en kär vän som är väldigt engagerad i moderaternas valkampanj. Efter en lång, mkt trevlig middag, fylld med politiska disskussioner, var jag nästan övertygad av hennes sakliga argument.
 
Denna tjej är en renodlad moderat, och är stolt över det. När hon gjorde valkompassen på nätet blev hon dock (precis som jag) Folkpartist! Likaså blev samtliga av hennes kollegor på Moderaterna. Något är liiiite konstigt.

Vad tusan är det här? Antingen är testen helt felproducerade by accident, eller så har vissa partier minsann mutat in sig för att få högre resulat.

Men men, jag vet iaf ett parti som jag aldrig skulle rösta på: SD!

Kalas och Kutande

Igår fyllde min lilla (inte sååå lilla) syster 18 år (!).

Hur vuxen är man vid 18? Inte så jättevuxen, jag vill i alla fall inte tro det. För om hon är vuxen, då är jag minsann nästan gammal.
Jag hade förberett mig för 18årsdagen noga. Ville göra något riktigt speciellt till henne. Något hon kunde minnas, och som visade hur mycket jag tycker om henne.

Därför knåpade jag ihop en liten låda, med bilder på henne, och lite ”Inside jokes” på.

Jag tror faktiskt att presenten uppskattades. Hon tyckte den var lite rolig.
(Fast jag hade nog ännu roligare när jag klippte och klistrade ihop den!)
Vi har minsann samma humor. Tur det, för INGEN annan tycks skratta åt det jag tycker är roligt!

Och presenterna inuti blev också en succé. (Löparbyxor, Chai-latte, en bok, choklad mm) Väldigt tjejigt, jag vet!
Daimtårta o biff med bea-sås till middag (inte i den ordningen), och en platt-tv i present från föräldrarna.
Sammanfattningsvis en mkt lyckad födelsedag!

Från kalasande till kutande: Idag har jag sprungit ett till litet lopp!

Hälsoloppet, som klubben (Huddinge) ordnar, gick av stapeln ikväll bakom Huddinge Sjukhus. Hade inte tänkt köra, men blev meddragen i sista stund. Och jag ångrar verkligen inte att jag sa ja:)
Fast benen kändes tunga i början efter gårdagens intervallpass så gick det bra. Lyckades klara mig under 20 igen! Tiden 19.55, och en andraplacering i 5km klassen, (efter klubbkamraten och ”förebilden” Petra) är jag nöjd med.
Från vänster: Kajsa (hejarklack ikväll), Jag, Lina (tredjepristagare) och Petra (vinnaren)
Mkt trevlig kväll, och inte blev det sämre av att prisen utdelades av självaste Arne Hägerfors, haha. (Ja, han kommentatorn). Nu ska jag slänga upp fötterna, räkna myggbetten, och läsa lite Liftarens Guide till Galaxen i soffan!
Godnatt!

Adjöken adjö

Hejdå sommar, hejdå kära vänner som åker hem!

Sommaren är en tid av reunion för tjejgänget. De som flyttat från stan (och från landet) kommer hem, o alla samlas. Man har mer tid, alla prioriterar att träffas, och man har hur mycket energi som helst för att ses, umgås, garva o gå ut. Åh, jag älskar sommaren. I början av juni kändes allt oändlig, som vanligt. Men, som vanligt, så försvinner tiden jättefort, och NU- är det Augusti. Till och med slutet av Augusti. Tragedi!

Sa hejdå till Filippa förra veckan, och nu har vi även vinkat av vår kära Irländare. Det sätter på något sätt punkt för sommaren. Lite deprimerande. Men vi har haft himla roligt:)


bild från Berns:)


Tapasnight på Las Ramblas. Gott, Prisvärt o Mättande! o framförallt- Trevligt:)

Det e lät att bli lite sentimental så här i efterhand. Löngtar redan efter nästa sommar,

MEEEEN: Bara för att sommaren börjar lida mit sitt slut måste man ju inte gå och deppa ihop!

Jag hade sett fram emot dagens utmaning -Telge Stadslopp- ganska länge, och trots att jag drabbats av ett åtefall av löparknä (i förrgår började det plötsligt göra ont!), körde jag idag 5km loppet:)
Lyckades precis smita under 20min gränsen, vilket var mitt mål! 19.57! HURRA!

(hade blivit sjukt missnöjd om jag inte klarat det!) 
Det var även en mkt trevlig liten utflykt med min kära fader, som också kutade runt.

Nu gäller det bara att vila upp knät o ryggen, för att det inte ska bli värre. Har ilningar från ryggen o ända ut i höger knä, inte så roligt.

Well well, nu tillbaka till ”sagan om ringen” och min frukt o mandel… (Mmmmarabou)

Ett Hundliv?

”Ett riktigt hundliv”, ”Att bli hunsad”… 

Ordspråken slår lite fel tycker jag, iaf när det gäller våran kära hund Molly. Jag skulle gärna byta! (haha, eller kanske inte.) Det skulle inte sitta fel att bara slappa, äta, springa i skogen, få tok-ryck, äta kötbullar, bli kliad på magen, sova, äta, leka osv….
Snacka om skönt liv!

Ibland blir jag avundsjuk på hunden för att hon bara kan slappa, och inte har några krav alls.

Fast just nu har jag det inte så jobbigt heller, sommarlov är inte fy skam. Men man känner att det är på väg att ta slut, och lite stressad blir jag…
Men man ska njuta järnet medan man kan! Varför gör man inte det egentligen?

Alltid är det nåt som är liiiite fel. Dagar som det står ”intervaller” på programmet tycker man att det är jobbigt, man grämer sig sig, och hade hellre bara joggat, eller kanske styrketränat. Idag, när styrketräning är på tapeten, så tycker jag att det känns urtrist att gå in o träna… Hade hellre bara sprungit ute.

Igår, trots envis vin-bakmälla/trötthet (snarare mest trötthet), kämpade jag mig, med sällskap, upp på banan på källbrink o körde ett pass. SEGT men roligt ändå. Och det kändes bättre efteråt. Alltid kul att köra på lite med spikskor, och slippa känna sig som en klump!

Vi var kanske alla liiite sega efter utekvällen på Mosebacke i lördags? Men trevligt var det. Glömde självklart kameran, men jag kanske kan lägga vantarna på lite bilder från nån annan…?

Nu ska jag intala mig att det ska bli KUL att gå in o svettas o trängas med alldeles för många andra motionärer, i ett alldeles för litet gym. (medan hunden sover vidare här på altanen). Sen bär det iväg på tjej-träff igen, för att få lite sista sommrtid med vännerna. Man måste ju passa på:)

SOLA o bada!

Tacka gud, (eller ryssland?) för värmen i helgen! AH!
Jag har varit i mitt esse, och njutit, badat, solat, läst, planterat, badat, sprungit, tittat på Aussy-rules fotboll, haft picnic, suttit på uteserveringar o druckit vin, och njutit lite mer:)

Visst kan man ha roligt när det regnar. Det är sällskapet som avgör: Jag och två tappra kämpar- Julianne o Jenny, har lyckats pricka varje utekväll i sommar på kvällar med ÖSREGN! (Men ack så trevligt vi har haft det ändå)
Speciellt hejdundrande stormigt var det på kvällen på Sommar! där det både åskade och blixtrade, (och min mobil simmade i en vattenpöl). Den kvällen blev blöt på många sätt, och var sjukt rolig:)


På Klubb Sommar! redo för Riff Knives konsert.
Det här var innan vi blev dyngsura (och dyng-nånting annat:P… nejdå)

Men i helgen var det andra bullar- Solsken o varma kvällar, som upplagt för att sitta på en uteservering o njuta! Kan hända var det Karins närvaro som lockade fram solen?

Jag ÄLSKAR sol och värme, och passade i helgen på att bada, bland annat med syrran o mamma- I den underbart fina sjön Gömmaren!


Japp, syrran har ett par shorts på huvet, hehe. Vi oljade in oss o stekte på en fin liten badklippa.

Sen sprand jag hem, genom skogen, över stockar o stenar, genom kärr, över spångar, under fallna träd och genom snår. Terrängen är rätt svårframkomlig. Man riskerar nästan livet när man ger sig ut i 10km spåret. Men det gillar jag! Man behöver inte springa asfort, utan kan njuta. (och SVETTAS!!!!) Blev dock omsprungen av en jäkla orienterare (det måste det ha varit, hon var så snabb) som såg ut att flyga fram över rötterna…

På kvällen styrdes kosan mot söder, för en date med Kar o Jul, en härlig varm, lång kväll, som kryddades av Australiensisk fotboll på Årstafältet, och sedan ett glas på Kvarnen på Medis. Jag var assugen på vidare party- men fick nöja mig med att åka hem till Petter och popa popcorn i min ensamhet (han sov). Haha.

Det blir fler kvällar!

Det tar sig!

Alla som känner mig vet att jag bara är riktigt nöjd när det är varmt och soligt, och det har inte blivit så mkt sånt för mig i sommar. (I alla fall inte tillräckligt…)

.
Men de senaste dagarna har varit riktigt härliga! Efter en tids missnöje, och tankar om att sommaren var slut- så kom lite sommarkänslor tillbaka. Sthlm kan vara sjukt bra på sommarn.
.
I torsdags var det dags för ”Kräftis” I sällskap med mina wunderbara vänner, Älvsjös panter-tanter. (Och två medföljande herrar, som fick avnjuta vår fantastiska tjejgängs-humor.
.
Jenny, hennes irländare Rob, Petter (Frank på bröstet) Och darling Filippa.
.
Bordet stod uppdukat i trädgården hos Filippa, och SJÄLVKLART gjorde vi hattar!!
.
Jul o Kar.
Vackra flickor, med vackra hattar! (Som jag själv designat, mkt nöjd. Time and effort lades ner i arbetet!)
.
Det var en superfin kväll, som avslutades med snapsar (Bäska droppar var INTE så poppis dock) och det obligatoriska lösgodiset! Som Petter turligen kommit ihåg.
Det enda negativa var att vi var tvugna att säga hejdå till vår kära Flopp, som for hem till Linköping dagen efter.
.
Jag får panik när folk åker! Sommaren tar slut så fort. Men än finns tid kvar att ha roligt!

Fem Fingrar på Fötterna

Igår testades de nya löparskorna!
Jag o Petter tog en tur till segeltorpsskogen, efter att ha varit på Stockholm Pride Parade. (vilket var grymt underhållande)
Trots att de inte var riktigt lika sköna som mina gamla Puma-Pjucks, fick de helt klart godkänt. Man kan ju iaf säga att Petter, med sina ”five-fingers” skor, hade liiiite mer ont än jag.
Five Fingers, löparskor som ser ut som små fingervantar av plast, som man sätter på fötterna, ska tydligen vara bra för att få ett bättre löpsteg, och stärka vaderna och musklerna i fötterna. Petter kände av vaderna!
.
.
.
Five-Fingers vs Löparskor!
Haha, jag tycker att det ser så roligt ut! Det ser ut som att jag är ute o springer med en liten röd björn:)
Passet avslutades med ett dopp i långsjön, inte helt fel!
´
Vi tog oss till ”Cape Crow”, en nice liten klippa nedanför herrängens gård. (Som fått sitt namn av att Molly hittade död kråka där i vintras….
.
.
Efter doppet
.
.
och sen på väg hem från badet.
Vilken skön kväll! Avslutades med Family Guy Maraton på TV:)

Stockholm Tens

Vaknade imorse och blev serverad scones till frukost. Gosh! Det var den godaste frukosten på länge. Med engelsk marmelad, och te. Sedan vidare på Rugbyturninering på Årstafältet. Kan det bli mer Engelskt?
Stockholm Tens- vrldens största ”tiomanna-turnering” hålls varje år på Årstafältet i Stockholm.
Kan rekomenderas! Jag e stammis:)
Underhållning, solsken. Öl o Mat. Och massa glada rugby spelare, från hela europa! (och världen?)
Dock var jag något orolig för min kära pappa, som skulle delta i turneringens så kallade ”Old-Boy serie”
Det ser ut att göra ont ibland!
Exiles old boys lag vann iaf 3/4 matcher. De ”riktiga”, senior turneringarna för män o kvinnor vanns av Wooden Spoons(H) and Moody Cows (D), tjejerna var iklädda ko-tröjor, mkt roligt….
Personligen höll jag mig på sidan, o njöt av solen! (snacka om tur med vädret)
Dagen fortsatte med banlöpning på Källbrinks IP. Första banpasset för sommarn! Passet var lätt, för de andra skulle förbereda sig för tävling i helgen, men det var roligt att springa lite fort!