Deprecated: Function create_function() is deprecated in /www/webvol13/n1/dzvcq7klmfbz4ck/loparlisa.se/public_html/wp-includes/pomo/translations.php on line 208

Deprecated: Function create_function() is deprecated in /www/webvol13/n1/dzvcq7klmfbz4ck/loparlisa.se/public_html/wp-includes/pomo/translations.php on line 208

Deprecated: Function create_function() is deprecated in /www/webvol13/n1/dzvcq7klmfbz4ck/loparlisa.se/public_html/wp-includes/pomo/translations.php on line 208
Löparlisa | Om att kombinera läkarjobb och löpning… | Sida 3

Förberedelser och förkylningar

Detta är en helt ny upplevelse, att förbereda sig för ett triathlon. Än så länge måste jag säga att min taktik mest gränsar till en form av förnekelse. Jag har knappt öppnat mailen som i inkorgen skriker ut: ”Viktig info inför söndag”, ”Start-PM” och ”Snart är det dags”. Jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig. Jag har inte övat mig på klädbyte. I själva verket kan jag knappt få av mig våtdräkten utan hjälp…

Istället har jag fokuserat på nytt jobb inom psykiatrin och försökt att få till några hyfsade träningspass. I helgen lyckades jag äntligen riva av mitt första egentliga brickpass. 70mim relativt hård cykling på trainern följt av 5km löpning. Ett försök till snabbdistans. Ett misslyckat försök till snabbdistans. Aldrig har benen känts så tunga. Puls mellan 170-180 och första 3 kilometrarna gick i en sniglande 5.30 fart. Jag insåg att det här med triathlon kommer att bli jobbigt. Sista kilometern rullade på bättre, ner mot 4.20. Men ändå. Ojojoj…

I tisdags förresten körde jag 4min-intervaller. Första gången efter diskbråcket! 6x4min med 1min joggvila. Tokjobbigt, kräkkänsla. Precis som det borde vara. Hehe. Vad jag saknat dessa intervaller. Det blev för övrigt sista tuffa löppasset innan söndag.

  
Nu sitter jag med en begynnande förkylning och hoppas på att söndagen ska bli en trevlig upplevelse:)…

9 månader

9 månaders placering på Södersjukhuset. Därefter en tömning av ett skåp. En underlig känsla.

Sedan jag kom tillbaka från semestern har det varit hårt arbete som  gällt. Två veckor i sträck jobbade jag på kardiologen och det är knappt att jag hunnit med att bibehålla något socialt liv:) Men roligt som tusan var det. Och så här i efterhand saknar jag nästan alltihop. Till och med akuten.

För nu är jag färdig med AT-blocken i kirurgi, ortopedi, medicin och kardiologi. Planeringen på SöS är allt å klar, och psykiatrin väntar. Skulle kunna skriva spaltmeter om upplevelserna under de två sista veckorna som passerat. Om livet på ”hjärt-akuten” och på MIVA (medicinsk intensivvårdsavdelning.) Att få ta del av livsöden på det sätt man får inom vården är ett sant privilegium. Klichéartat uttryck. Men fortfarande sant.

Efter 12 sträckjobbsdagar kom till slut ledigheten. Den efterlängtade fjärde och sista semesterveckan.  Och med den kom även: SOLEN. 

Första semesterdagen började med ett terrängpass. Stekhett!
 
Så nu tänker jag återhämta mig inför framtidens utmaningar på andra håll…  

Efter jobb kommer ledighet. och efter träning kommer Vila:)

Framåt march

Det är lätt att bli lite nostalgisk så här när semestern är slut. Tre veckors sweet-life, schlutt. 12 dagars jobbmarathon (utan EN ENDA ledig dag) har börjar. Well hurray. Börjar med Kardiologakuten i 7dagar. Jag saknar redan ledigheten… 
Sovmorgon. Träning mitt på dagen. Umgås hela kvällarna. Massor av glass, god mat och gott vin. 

  

löptur en solig morgon:)
 
 
kvällspromenad längs s bergsundsstrand…
  
sandhamn…
 
Första dagen av tolv är i alla fall avklarad. Mycket trötta ben efter timmarna på akuten men lyckades ändå klämma i 5 km snabbdistans. Något form av tröskeltempo lyckades jag nog hålla i det kuperade årstaspåret. Jobbigt värre. Men det känna angeläget att få till någon form av kvalitet innan loppet i augusti… Totalt 14 km blev det, med uppvärmning och hemjogg. Nöjd:)…

Sandhamn

Ok, den svenska sommaren lämnar en del att önska gällande sol och värme. Men det går ju faktiskt att roa sig ändå. Det har exempelvis inte gått någon nöd på oss ute på Sandhamn. 

första dagen var det faktiskt lite soligt!

Hmmm. Det gick kanske lite nöd på mina fingrar vid ett tillfälle, efter att jag legat i 13-gradigt vatten i 30min.   

För joserru våtdräkten proppades med i den redan överfyllda väskan. Och sällskapet släpades med över halva ön för att hitta en strand utan båtar för att sedan sitta på en klippa och agera utkik medan jag förfrös mina händer och fötter och svalde halva Östersjön i djupa kallsupar…

  
Mesta tiden spenderades på land, eller i en bubbelpool. Ett löppass hanns även med, på fina löpstigar. Ingen nöd således…:)

 

Arla morgon på bryggan

Så var den avklarad: Open-Water premiären. Våtdräkten blev våt. Det var på tiden.  

Arla morgon vid långsjövbadets strand

Facebook har faktiskt sina fördelar. Igår la jag upp en allmän förfrågan i Triathlongruppen jag blivit medlem i: ”Någon som vill simma i Långsjön i Älvsjö?” Flera svarande kommenterade ivrigt, och vips var dejten bokad. Så lätt var det. 

Simmandet däremot, gick lite långsammare. Sällskapet var betydligt snabbare, men vad gör det!? GPSen vägrade att samarbeta, men lite över en kilometer blev det allt! :)

Ett snabbt ombyte och mellanmål senare var det dags för löpning. Tunga ben efter senaste back-passet, men efter uppvärmningsjogg till Källbringks IP kändes det lite bättre. Bestämde mig spontant för att köra följande intervaller:

2×1,6km + 2x400m i grusspåren. Tror att medelpulsen på de långa intervallerna låg på 180… Behöver jag säga att det var jobbigt? :) 

på väg hem från Källbrink. Smått mör!

Resten av dagen har spenderats ömsom ätandes glass strålande sol ömsom under paraply i ösregn. Svensk sommar!

På badhuset

Tålamodet för simningen ökar. Avklarade metrar idag: 1500. Först 1000m simning, därefter paus bestående av 50min vattenlöpning. Och så 500m sim till. Hurra, rekord för fröken Clark (sedan simlägret i november.)

Att besöka simhallen i Derby får mig att återigen reflektera över skillnaderna jämfört med svenska badhus. I England finns badvakter, minst 2-3 stycken, ständigt cirkulerande runt poolen. Här finns ordningsregler, som efterföljs och tydliga längor för långsam, medel och snabb-sim samt instruktioner gällande simriktning ”clockwise/anti-clockwise”. Alla håller sig till angiven fart, och simmar i rätt riktning. Frid och fröjd.

I England är människor (som jag tidigare nämnt) även prydare än i Sverige. Man smusslat och smyger. Att byta om i ett minilitet bås (med dörr som öppnas inåt) är tydligen bästa sättet tycker engelsmännen… Även att duscha med baddräkt är bra. Trots att kloret då e omöjligt att få bort. Men jag accepterar gladeligen sederna och luktar fortfarande klor.

 

Något jag inte accepterar fullt lika lätt är däremot viss typ av reklam. Ni ha säkert sett Tomtoms reklam för nya träningsmodellen. Stereotypiskt sexistisk träningsreklam när den är i sitt ESSE:  

Bränn fett nu, så fort i bra kan, alla kvinnor. För inte skulle väl vi vilja bli BRA på något? Inte vill väl vi faktiskt vilka använda våra kroppar till något annat än att uppfylla ideal?…

Running and resting

Lägesrapport från England. Härborta pågår semester bestående av en fin blandning av shopping, god mat, kaffe, träning och bokläsning. Och smaklös underbart rolig humör. Det är fantastiskt att umgås med människor som är precis lika roliga som en själv. Host.

 

Jag och systern efter dagens löppass. 11 svettiga kilometer i solen!

Hittills har det blivit tre löppas, varav ett back-pass. Gröngräset i parken tycks vara ganska skonsamt mot ryggen!

Resten av tiden har vi bland annat tillbringat i Nottingham. Shoppandes och promenerandes :)  

Och plötsligt: Semester

Sommaren kom till Sverige, äntligen. Semestern kom för AT-läkaren. Dubbeläntligen.

Akutmottagningen under jord, utan fönster, har varit stekande het och syrefattig. Så kontrasten när man äntligen fick semester va ENORM. Bättre början på semestern får man minsann leta efter.  
Första semesterdagen spenderades här, på en klippa vid Brunnsviken. Tio minuters cykelfärd från innerstan och man är plötligt ”på landet”. Inte helt fel. En kräftröd bränna senare:

 
…ett glas bubbel på kajen vid fotografiska museet. Inte heller helt fem.

Och nu: England!  

Jag hoppas på att få ihop lite träning här borta förstås. En ilsken huvudvärk i början av veckan (troligen kommen från tok-spänd nacke) stoppade hård träning. Men nu är det dags att återuppta. Hrm. Om resten av resesällskapet tolererar att jag sticker iväg och tränar ibland:)…

Lura benen

Kan det vara årets första riktiga sommardag? Och den missar jag, instängd i jobb-bunkern hela helgen.

Men kvällarna är långa och det finns tid för solsken och svett trots att klockan passerat både 17 och 18.. Problemet är förstås att man efter jobbet har tröööötta ben. Ben som helst av allt bara vill mysjogga genom skogarna. I början av dagens pass blev jag omsprungen av skalbaggar. Tro mig. 

Men efter några kilometer insåg jag att jag måste få lite fart. Vad fasen, hur ska jag nånsin förbättras annars? Jag har turligt nog ett perfekt pass för att ”lura benen” till att springa lite fortare när de känns sådär sirapssega. Passet består av en serie. Med korta intervaller i början, och längre mot slutet. 

30, 30, 30sek, 1min, 1min, 2min, 4 min. 

Kort vila (30sek) efter 30-sekunders och 1minuters-intervallerna och 1min efter 2 och 4-minutrarna. Hela serien genomförs två gånger. Eller fler om man så vill förstås. Benen luras att pinna på som tusan i början, och sen är det bara att försöka hålla farten mot slutet…:) Inte så lätt förstås. Men det funkade för att få fart på mina snigelfötter idag.

Efter passet var jag trött. Och insåg att jag någon gång under passet tappat cykelnyckeln ur byxfickan. Katastrof. När jag sedan hittade den i gräset under cykeln blev jag typ. Så HÄR glad. 

  

Suget

Jag bara älskar suget som uppstår när löparsko möter decimeterdjup lera. Den oslagbara känslan när man inser att man i nästa steg satt den nu endast strumpbeklädda foten i ytterligare mängder lera. 

En annan underbar känsla är då man får vattenplaning i lersörjan i en kurva. Och i ren desperation griper tag i en liten trädstam som då släpper ca 10 kubik vatten i huvudet på en.

Men vad fasen spelar det för roll när man redan sprungit i lera upp till knäna och redan är så dyngsur att man lika gärna kunnat slänga sig i sjön efter minut 2. Vattnet sköljde ju bort leran, win!

Löpning är underbart. 15km spöregn i urskogen. Och sekunden passet var avklarat: då sken solen.

  
Ätningen ute ur skogen. Ni ser: ganska ler-fria ben tack vare konstant dusch. GLAD MIDSOMMAR ALLIHOPA :)

Catch it if you can

Det här med att ta sig framåt i vatten… Jag är mycket väl medveten om att det tar tid att bli bra på att simma. Varför skulle simmare annars spendera så otroligt mycket tid i bassängen? Jag är även smärtsamt medveten om att jag själv inte lägger ner tillräckligt med tid.  Ett klassiskt syndrom av typen: ”det jag är dålig på är tråkigt”

Och jag är dålig. Långsam, okoordinerad, tröttnar fort.

För att röra sig framåt under crawl krävs förstås att man paddlar på med både armar och ben. Men oavsett paddelfrekvens händer inte mycket om man inte ”Får Tag” på vattnet med armar och händer. 

Vatten flyttas bakåt –> kropp rör sig framåt. Det handlar om vinkel och underarm, kraft och god knows what.

Min teori kring varför jag är så otroligt lååångsam i crawl blev således: jag har dålig teknik och är för svag. För svag i armar och rygg för att skapa någon kraft i mitt ”vattendrag”. Så kanske är det inte bara en slump att jag valde chins som nyårslöfte?…

Igår hände något i vattnet, plötligt kändes det som att mina armtag faktiskt flyttade mig framåt.?)  En underlig känsla. Jag tror jag äntligen fick grepp i vattnet. Är det möjligen den lilla armträningen i gymet som gett resultat? Kanske.

Så det är bara att fortsätta nöta armträning och hoppas på att det snart är tillräckligt varmt för Open Water- premiär i våtdräkten. Då kanske simturerna blir lite mer frekventa:)…