Lura benen

Kan det vara årets första riktiga sommardag? Och den missar jag, instängd i jobb-bunkern hela helgen.

Men kvällarna är långa och det finns tid för solsken och svett trots att klockan passerat både 17 och 18.. Problemet är förstås att man efter jobbet har tröööötta ben. Ben som helst av allt bara vill mysjogga genom skogarna. I början av dagens pass blev jag omsprungen av skalbaggar. Tro mig. 

Men efter några kilometer insåg jag att jag måste få lite fart. Vad fasen, hur ska jag nånsin förbättras annars? Jag har turligt nog ett perfekt pass för att ”lura benen” till att springa lite fortare när de känns sådär sirapssega. Passet består av en serie. Med korta intervaller i början, och längre mot slutet. 

30, 30, 30sek, 1min, 1min, 2min, 4 min. 

Kort vila (30sek) efter 30-sekunders och 1minuters-intervallerna och 1min efter 2 och 4-minutrarna. Hela serien genomförs två gånger. Eller fler om man så vill förstås. Benen luras att pinna på som tusan i början, och sen är det bara att försöka hålla farten mot slutet…:) Inte så lätt förstås. Men det funkade för att få fart på mina snigelfötter idag.

Efter passet var jag trött. Och insåg att jag någon gång under passet tappat cykelnyckeln ur byxfickan. Katastrof. När jag sedan hittade den i gräset under cykeln blev jag typ. Så HÄR glad. 

  

2 reaktion på “Lura benen”

  1. Det är starkt att kunna lura benen så där efter alla timmar i betongbunkern på betonggolv. Hujedamig!
    Hoppas du får njuta sol på någon ledig dag snart! För nu kommer värmen! :-)

  2. Min mamma sa alltid att det är fult att luras… Men det gäller nog inte när man lurar sig själv – allra helst inte när man lurar sina egna ben till något bra :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *