Hur det går?

Släntrar in på WordPress och ser: senaste inlägg 39d sedan.

Med bloggadet går det trögt. Med tävlandet likaså. Jobbet däremot, där händer det så otroligt mycket spännande att jag knappt hänger med själv:)

Det blev inget Stockholm Triathlon i år. Efter en gedigen träningsvinter brakade allt samman i samband med flytten. Kan man inte träna som man vill är det ingen idé att försöka springa lopp. Personligen vill jag känna mig förberedd. Och måste erkänna att jag knappt tagit ett simtag sem jag började nya jobbet för fem veckor sedan.

Så istället för tävling har det denna helg blivit första tuffare löppasset sedan ”rygg-bakslaget”. 16km totalt, mestadels snigelfart i terräng men sista 3km på grus gick i 4.30-fart. Hur jag bibehållit detta förstår jag knappt.  Och idag blev det ett kortare cykelpass i solskenet. Intet simtag, men det kommer!

Hur som helst. Nytt jobb och ny kvällslektyr. Mestadelen av dagarna spenderas på ortopedakuten nuförtiden och det är så utvecklande och roligt. Passen fylls av höfter, handleder, sårskador och fötter. Börjar snart att gå nattveckor och försöker att lära mig så mycket som möjligt tills dess. Detta är min sommar my friends!

Smygstartar sommaren

Semester. Två hela veckors ledigt efter avslutad  allmäntjänstgöring. Egentligen kan man ju inte kalla det semester, jag är ju arbetslös. 

Men det är faktiskt ganska skönt att vara arbetslös ett liiitet tag:)


Rhodos minsann. Tredje dagen idag. Har lyckats få till ett 10km morgonlöppass, och två simpass. Våtdräkten är minsann med! Vågorna är inte höga, men lite skillnad är det ändå med öppet vatten. Däremellan har det blivit en hel del core och rump-lyft, med gruppträning på hotellet. 


Ryggen är faktiskt betydligt bättre. Inga fler tunga lyft, kombinerat med värmen, gör susen. Triathlon i sommar känns dock avlägset. Har inte kunnat träna ordentligt på flera veckor. Lite tråkigt, men dörren är inte helt stängd ännu. 

Nu tänker jag njuta av ledigheten ytterligare några dagar, och sedan väntar nya utmaningar. På måndag börjar nämligen mitt nya vikariat på ortopeden! Otroligt spännande…

En update från Östermalmstanten

Så var man innerstabso, Östermalmstant och färdig läkare. Tre nya epitet jag kunnat sätta på mig själv inom en vecka. Nu behöver jag bara skaffa en liten hund att matcha till doktorsväskan, så är allt klart. (Troligare är i själva verket att jag skaffar ny sadelväska, efter som att min blev stulen första natten på vår ny adress.)

Mycket som händer således. ATn är avklarad! Det känns förstås riktigt bra att vara klar, men samtidigt sorgligt att lämna den fina vårdcentral jag nu jobbat på i ett halvår. Det har varit riktigt bra och lärorikt :)

Har dock inte alls kunnat rapportera någon löpning på sistone, det är otroligt tråkigt. Kändes som att jag fått rejält flyt och framsteg, men ryggen gick fullständigt åt skogen i flytten. Kanske inte alls så konstigt. Oj vad vi slet och kämpade. Så många flyttkartonger som skulle bäras, och det är klart att man inte ställer sig vid sidan om och ser på.

Så efter en veckas slit kom en ytterst obehaglig förnimmelse tillbaka. En pinande ilande smärta ned i benet. Åhå. Så ovälkommet. Men eftersom att det fortfarande stod en jäkla massa flyttkartonger och skräp kvar, var det bara att fortsätta bära. Och nu är det som det är…

19635_ben-dermatom-l51892x3220

Så löpvila får det bli ytterligare ett tag. Försökte ge mig på en runda häromdagen och det gick INTE bra. Istället får det bli simning, cykling och rehab. Och det känns faktiskt som att jag kan uppehålla mig.

ingmarire

Bild från dagens simpass tillsammans med Ingmarie, som tränar för swimrun :) (Bild snodd från henne)

Sommarens triathon hänger löst i luften i och med skadan. Får verkligen se hur det blir, men jag är nöjd i nuläget och får se tiden an. Just nu är jag för övrigt ledig (host: arbetslös) i två veckor innan nästa jobb börjar, och jag tänker njuta…

Have you heard?

Lyssnar på Morgonekot på väg till jobbet. Förundras över att de helt missat att rapportera om dagens absolut viktigaste nyhet(?)

Vi får tillträde till vår nya lägenhet!

Det är den 2a Maj. Och vi går in i fas två av flyttkarusellen.


Ps. Nähe. Inget på aktuellt heller? Det är ju helt otroligt.

Inhalatorn och jag

Och så var man astmatiker?

Under ett löppass för någon vecka sedan lade jag förvånat märke till hur min andning började väsa. Trots musik i öronen hörde jag pipandet på utandningen. Jag riktigt kände hur jag fick pressa ut luften, och hur tungt det var att andas in. Mycket konstigt.

Några dagar senare, på nästa löppass, var känslan där igen. Väset. Det var ganska obehagligt när jag insåg att det inte var en engångsföreteelse. Denna gång var astmaattacken värre och det blev inte bättre under kvällen. Jag hostade, väste, hade nästan ont i bröstet. När jag skulle sova kändes det fortfarande riktigt tungt att andas.

Jahapp. Jag drog mig till minnes bardomens skolgympa på våren utomhus. Har alltid varit pollenallergisk, och ibland kunde det kännas rejält. Någon gång fick jag låna någon annans ”Bricanyl.”

I veckan fick jag således diagnosen allergisk/ansträngnings/infektions- astma av en kollega (således oklar diagnos, hehe) och fick en hel drös med allergimediciner och en inhalator…  Bufomix. Så kan det gå. Det har jag minsann skrivit ut till en hel drös patienter det senaste halvåret. Men nu vet jag first-hand hur man faktiskt använder den…:)

Det har blivit ytterligare ett pass sedan attacken. Det gick helt ok! Luftvägarna känns bättre. Däremot fick jag knappt någon luft alls på gårdagens simpass efter att ha glömt både allergimediciner och inhalatorn på morgonen.

Pollenallergi alltså!!

    

Get to it

En lång solig påskhelg har passerat. En hel del träning har det blivit, och årets T-shirtpremiär avklarades under lördagens löppass i Lill-Jans skogen. Great Sucess. Veckan har faktiskt bjudit på två kvalitetspass löpning, 6x1km terräng i tisdags, och 3x2km tröskel i lördags. I terrängen var det helvetiskt jobbigt. Men kul.. Att GPSen tyvärr tappade all kontakt under lördagens intervaller gjorde tyvärr att all tempo-info gick förlorad. Skönt. Jag vet att jag är oerhört långsam!

Många saker har fallit på plats på sistone (vilket du ju kunnat läsa om i föregående inlägg.) En vag idé om att jag ska anmäla mig till nån slags löplopp har likaså infunnit sig. Jag behöver ett mål att sikta på för att fokusera löpträningen. 

Ett terrönglopp?

Jag velar dock fram och tillbaka. Rädd att blotta tanken på ett lopp kommer att få ryggen att bryta ihop automatiskt. Kanske en efteranmälan till springcross?…

 
Här hade jag tänkt sätta en bild på t-shirtpremiären. Istället får ni en annan bild, of me then. Rätt så målmedveten? 

Landar

Kanske börjar vissa saker äntligen att falla på plats. The ”to-do list” i livet återgår till någon slags normalnivå. Kära vardag, välkommen åter. 

-AT-tentan blev godkänd.

-Lägenheterna är sålda.

Så otroligt skönt! Det är en rejält intensiv vecka som just avklarats. Med en hel del visningar, budgivning och kontraktsskrivning för två lägenheter, intensivt på jobbet samtidigt. Men nu är det KLART! Och så fick vi resultaten från tentan. Vilken lättnad. Jag ser fram emot att återigen få stöka ner litegrand i mitt hem:)…

Träningen fortgår på ett rätt så bra sätt. Ryggen är sämre efter idogt släpande av möbler och kartonger inför visningar (fyra trappor utan hiss!), så jag har tyvärr fått lugna ner mig med köpingen. Det är förstås ganska tråkigt, speciellt med tanke på att jag har som mål att köra någon form av triathlon i sommar. Men än finns det tid! Det vore bara så roligt att faktiskt kunna träna löpning lite mer målmedvetet och kontinuerligt under en tid. För att faktiskt kunna förbättras!

Frågan är ju: hur många (eller hur få?) gånger i veckan måste man springa för att utvecklas? Ja det beror ju förstås på vilken nivå man redan ligger på. Och kanske hur mkt annat man tränar i kombination. Just nu är jag ju inte direkt i min livs löpform, so there is room for improvement… Man får se det positivt!

Ytterligare en positiv sak är att vi bokat en resa till Grekland i maj. Spontanshopping när den är som allra bäst:) 

 Morgondopp för Hans Majestät. Godmorgon allesamman!

2 steg framåt…

…följs naturligtvis av ett steg bakåt.

Det var ett tag sedan förra inlägget skrevs. Sedan dess har lägenheten hamnat på hemnet, och AT-tentan är skriven. Ytterst oklart ännu hur resultatet blev dock. Den var jäkligt svår, och ganska lurig. Jag håller tummarna på att jag hamnar på rätt sida om godkänd-gränsen! 

Det har äntligen blivit barmark även i skogsslingorna, och första riktiga intervallerna på länge avklarades i början av denna vecka. 4x4min, 4x2min, 4x1min. Med en minus joggvila hela vägen. Jäkligt roligt måste jag säga! Kändes som att jag hade lite flyt ändå! Dagen efter blev det sim-intervaller. Ganska hårt, med kort vila.   

Fin vy vid årstaviken…

Och sedan sjuk. Förkyld, ont i huvudet (hela högersidan av ansiktet?!) och ont i halsen. Så kan det gå när man kör lite för hårt. Eller är det alla tok-sjuka patienter jag träffar hela dagarna? Troligen en kombination.

Nu försöker jag dock städa lägenheten inför visning på söndag. Skrubba skrubba. Går sådär med svullna bihålor… Men om ni inte har något för er på söndag, kom förbi midsommarkransens finaste (och mest välstädade, host) lägenhet!!

 

Any progress?

Hur kommer det sig att allt alltid händer samtidigt? Stora förändringar i livet har på något sätt en tendens att klumpa ihop sig.

För lite drygt tre år sedan förändrades mitt liv på en vecka. Jag blev klar med läkarstudierna,  bröt upp från ett långt förhållande och blev ”bostadslös”, flyttade tillbaka till föräldrarna, köpte min lägenhet och började jobba på mitt allra första riktiga jobb. Allt på en vecka. Lika bra att förändra allt på en gång, eller?

Det länna litegran som att det blir lite likadant  nu igen. Jag är snart klar med ATn, söker jobb, ska flytta ihop och in till stan, ska klara av AT-tentan, sälja min kära gamla lägenhet och så till slut få legitimation (förhoppningvis) och börja på det nya jobbet. En jäkla massa förändringar blir det de här månaderna:)

Således; I maj planeras det både ihop-flytt (in till stan bär det av), och nytt jobb. Roliga händelser och jag är förstås jätteglad. Ett drygt halvårslångt vikariat inom Ortopedi väntar på ett av de stora Stockholmssjukusen. Otroligt spännande. Jag väntar mig utmanande tufft arbete, och mycket nya lärdomar som jag kan ha nytta av i framtiden!

Och så på sidan om allt detta pågår träning och jobb. Och allt det andra som gör livet mysigt. Lite mer löpning har det blivit, och en hel del brickpass på gymet. Längre cykling följt av intensivare korta sessioner på bandet. 

 Och så lite lätt blåstyrka ibland:)… Skönt med mkt space på Friskis på helgerna! 

Några löpintervaller har det blivit på bandet, och jag är förvånad över att jag faktiskt klarar att hålla 4.07-tempo i 1km x 3. Förstås med lång vila, men jag trodde att jag lång långt ifrån den farten! Bara ryggen håller ska det bli riktigt spännande att fortsätta the progress…:) Ä

Funderingar. Och framtiden.

Så plötsligt befinner man sig i en period när det är en massa avgörande beslut som ska tas.

De senaste åren har varit väldigt utstakade för mig. Varje år har jag haft koll på vad som ska hända. På våren anatomi, till hösten fysiologi, sedan patologi och mikrobiologi. Någon annan har lagt upp en plan och jag har följt den. Från läkarprogrammet till AT-tjänsten.  Sedan blev det lite vikariat och därefter återigen strikt planerat schema: kirurgi, ortopedi, narkos, internmedicin, psykiatri. Timat och klart, in i minsta detalj. 

AT-tjänsten har förstås varit extremt ombytlig. Varje vecka nya placeringar och kollegor, men ändå: allt har varit förutbestämt. Bara att försöka göra sitt bästa på varje ny arbetsplats och mata i sig kunskap.

Och så nu.

Nu befinner jag mig på vårdcentralen, den sista (om än halvårslånga,) placeringen. Men sen då?

Jag insåg för en tid sen att jag efter den 16 Maj blir arbetslös om jag inte aktivt gör ett val, söker ett jobb. Men ojdå. Är det nu man måste göra ett val? Är det nu det stora VALET ska ske? 

Vad ska du välja för specialistområde Lisa? Hur många gånger har man fått den frågan?

Så många frågor, och beslut att ta. I slutändan är det ett jobb, och jag skulle faktiskt gärna tänka mig att vikariera en tid inom både det ena och det andra innan jag bestämmer mig. Men det är en annorlunda känsla det där, att bestämma…

Solterapi

Underbara vinterdagar!

Tyvärr har ryggen trilskats efter förra tisdagens 15km. Men kan man inte vara ute i solskenet och kuta får man minsann se till att få sin ljusterapi på annat sätt…  

Idag blev det ett svettigt cykelpass i gassande sol. Som i ett växthus. För första gången på länge ett hårdare trainerpass! Har kört en del spinning på sistone, men idag blev det en stege:

10min, 8min, 6min, 4min, 2min. Med 2min vila rakt igenom. Urkramade ben och kramp i baksida lår när jag klev av cykeljäkeln. Vaggade fram som en pingvin när vi skulle ut på promenad efteråt…  

Ännu mera solterapi:)

Löftestätt

Det duggar löftestätt dessa dagar. Nyåret passerade och de långa ledigheterna är över för allmänheten. För mig markerar det slutet på lugnet. Decembers makalöst folktomma gym och träningssalar är som förbytta. Istället möttes man idag av fulla passbokningar, smockat gym, och människor som slet som djur för att ens få tag på ett löpband. Nyårslöftestränare- willkommen! Aah så mysigt det kan vara att träna efter jobbet i januari… 

Mitt nyårslöfte består i att jag någon gång under året tänker försöka mig på att simma 3000m. Och så en fågelbild på det.